Sista träningarna utomhus frör i år är nu gjorda och det känns lite sorgligt. Nu täntke jag sammanfatta månaderna som varit lite kort...
Det började lite dåligt, då jag efter några kalla vårmånader, åkte på en förkylning alldeles innan min första tävling. Sedan ryckte jag upp mig, åkte på träningsläger Portugal och hade en mycket givande vecka där nere. Det fortsatte lika bra när jag bara någon vecka senare åkte iväg på mitt första internationella mästerskap, EM. Det gick jättebra och med en silvermedalj från längdhoppet i bagaget lämnade jag Holland.
Efter den framgången och det svenrekordet (4.08) började det gå lite knaggligt. En rad olyckligheter gjorde att jag inte alls kunde tävla så som jag planerat och det var förstås inte bra alls. Träningen gick däremot bra och löpningen utvecklades för varenda dag som gick. Inte förrän i mitten av augusti stod jag återigen på ansatsbanan i tävlingssammanhang, denna gång i Varberg. Tyvärr gick det inte alls vägen den gången och det var tur att jag kunde ta revansch i Karlskoga en vecka senare. Ett fall framåt när det gällde längdhoppet (som efter EM, då jag bland annat hade flera långa, men ogiltiga hopp, fortsatt att funka bra på träning) och ett efterlängt svenskt rekord på 100 meter med nästan en hel sekund.
Säsongen avslutades precis som den började, med en fökylning som gjorde att jag missade den sista tävlingen i Mora.
På det hela taget är jag, rent träningsmässigt, nöjd med säsongen. Det är däremot inte br att det har blivit som det har blivit med tävlandet. Jag är säker på att jag kunnat uppnå bättre resultat om jag bara fått några fler chanser.
Nu går jag i alla fall in till vår vilomånad (vila innebär att man tränar allt utom friidrott i det här fallet) med stor motivation och glädje.
Till nästa år hoppas jag att jag kan få en riktig bra tävlingssäsong, att jag har blivit skickligare på att koordinera min hopptekink med den fart jag nu börjar få i minansats, samt att jag kan hålla mig lika skadefri som i år.
Nu kör vi!